Dampen & Kristine

DAMPEN
 Varmblods Vallack
Född : 1995
E: Alf Palema - U: Big Sessan
Livstidsfoder *

Dampen startade sin resa genom att gå på travet, han startade många gånger men lyckades inte alltid. Ägaren till honom som bor på Öland ville dock aldrig ge upp honom, utan väntade på DEN dagen då han skulle visa vad han gick för.
Den dagen kom när han hade blivit tretton och gjorde sitt sist lopp, han låg bland de fem första i upploppen på Halmstadstravet. Tillslut passerade han mållinjen och har nu rekordet för tretton åringar på Halmstad travet. Han gav med andra ord allt det sista han kunde i det sista!

Han är en lugn och sansad kille, aldrig direkt stressad om man bara visar att man själv är lugn. Han är en typisk dum-snäll häst som man i princip kan göra vad som helst på. 
Men tillbaka till hur jag eller rättare sagt min fästman som egentligen har honom fann honom...

Det var i Februari 2011, jag var tredje månaden gravid och bodde på gård tillsammans med min fästman. Jag hade då två shettisar, men både jag och min fästman letade efter en häst som vi båda kunde träna och rida. Vi tänkte vi skulle hitta en häst som jag kunde skola om inom western ridning (lite smått trail och mest grund western ridning), vi hade lite tankar och drömmar men inte pengar till en häst att köpa direkt. Så vi bestämde oss för att hitta en foderhäst, vi tittade igenom annonser och då fanns det nästan bara travare. 

Den tiden hade jag bara haft dåliga tankar om travare, eller dåliga och dåliga. Det var helt enkelt inte min ras tyckte jag. (nu förstår man dock inte hur man kunde stänga ute de underbara)
Jag hittade ofta hästar som jag kunde tänka mig, men de var inte direkt några min fästman hade kunnat rida då han hade varit för tung och för stor. Så vi letade ett tag tills min fästman hittade en liten annons.

"travarvallack utlånas på livstidsfoder till rätt hem, barnvänlig"

En enda menning, några få ord. Min fästman var redan fäst och började ringa på denna travaren, jag själv var inte direkt så förtjust i det men tänkte att man kunde iaf titta för nöjet skull. Så han ringde och vi bestämde till helgen att åka titta. Vi tog även då med en vän till oss som följde med, jag var dock små orolig för jag hade haft missfall tidigare och jag kände på mig att Markus nog skulle vilja att jag provred. Vi kom dit, öppnade bildörrarna och i en stor öppen port stod en stor mörkbrun fluffig häst med jätte stora ögon och tittade på mig.
Jag föll pladask, där stod de otroligt vackra ögonen och nästan bara ropade efter mig. De fina nallebjörns ögonen tittade på mig glatt och jag kände mig så fångad.
De som hade honom (tränaren till honom) sadlade upp honom och gjorde i ordning honom, först så red tränarens fru för att visa att han gick att rida. Han trampade omkring utan problem och väldigt glatt.
Jag kände då att jag fick lite förtroende och hoppade upp, när jag hamna på hans rygg försvann tankarna om graviditeten och missfall, alla människor omkring mig försvann och vi hade som en magisk stund tillsammans. Började rida omkring och allt kändes helt magiskt, det var inte en sån travare jag red som jag hade föreställt mig. Detta var en ridtravare jag satt på!

Helt fantastiskt och magiskt, men tillslut hoppade jag av och vi tackade för titten.

Jag var fortfarande lite tveksam, men jag kunde inte släppa tankarna om honom. Jag var förälskad fast jag ville inte erkänna det.
Slutet av Februari ringde vi och bestämde att vi skulle ha honom, så sista helgen i Februari hämtade vi honom till vår gård!

Det har varit en fantastisk resa med honom, dock har vi inte upplevt jätte mycket än tack vare att jag fick ligga nere på Lund Lasarett en hel månad tack vare graviditeten, sedan när jag kom hem tog de bara två veckor så kom min son ut. Så Dampen fick stå och vara häst fram tills nu i höst när vi flyttade honom till ett stall i Amböke.

Han trivs så otroligt där, det märks för att han har blivit en så mycket mer positiv häst nu. Han rids nu drygt 5 gånger i veckan, han har iaf 1 vilo dag. Men händer ofta som nu när de har varit små stormigt att han står fler dagar. Mina tankar är att börja bygga upp honom, men känns som att de är lite fel tid just nu att helt fullt börja. Vi har bara en paddock, eller bara och bara. Det är ju bra!
Halv dåliga ridvägar, men ger mig ut mellan åt för att variera hans träning.

Finns det något mer ni vill veta, så var inte rädd, bara fråga! :)