torsdag 29 december 2011
Rädslor & Bot
Jag upptäckte en sak idag, eller ja jag tänkte lite djupare på saken. Jag har faktiskt alltid varit lite osäker med just stora hästar när dom rört sig förfort mot mig eller har kommit med rumpan mot en inte för att kanske just sparka men ändå. Eller haft dom bakom ryggen på mig. Speciellt efter ett varmblodssto som jag lånade i somras som var totalt sönderstressad. Hon pallade inte ens att gå ut ur hagen utan att stressa upp. Och hon sprang över mig vid ett tillfälle. Hon gjorde mig rädd för hästar faktiskt. Jag har ju alltid mest hållit på med ponnyer eller stora men lugna hästar & hon var min första stora väldigt nerviga häst jag stött på. Otroligt snäll i hagen och stallet. Men det gick inte att gå utanför hagen för att bara låta henne beta på andra sidan staketet.. hon kunde inte slappna av. Jag kan berätta mer om henne i ett annat inlägg. Men bilden här nedan är på henne & mig i Somras. Princess Bike hette hon.
Men iaf Lucky som jag nu haft i snart fem månader har botat min ''hästskräck'' totalt. Han kan komma svängandes med rumpan mot mig i boxen när han ska vända sig om för att äta hö eller dricka vatten medan jag är där och pysslar. Och jag bara klappar på den eller kramar om den. Och han bryr sig inte om det. Och jag kan krypa runt benen på honom och skulle aldrig vara orolig att få en spark.
Detta trots att han i början var väldigt irriterad när man höll på med honom när han åt så jag lät oftast bli. Han hade öronen bakåtstrukna och kunde stå och trampa och ibland kicka med benen. Men aldrig mot mig dock. Men det hände att han svängde ut rumpan som hot men detta tillät jag inte utan knuffade bara undan den. Han var väldigt matgalen då han var van med portions utfodring. Men jag började med slowfeeding och fritillgång på mat från dag 1 hos mig.
Och numera kan jag göra i princip allt med honom medan han äter. Borsta honom i ansiktet, pilla bort skräp ur ögonen, raspa hovarna eller vad jag än nu ska göra. Och han bara står där och tuggar nöjt eller står och vilar och låter bli maten. Visst finns det vissa dagar när han bara vill vara ifred och då lämnar jag honom så :) Man kan ju inte ha bra dagar jämt. Men detta är inte ofta.
Tycker ni att man ska få hålla på med hästarna när dom äter? Eller låter ni dem vara ifred?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar